Efter en tid av sjukdom insomnade Anders Delin stilla den 23 augusti. Han blev 81 år.
Anders grundade Gävleborgs Botaniska Sällskap. Det skedde 1981 i en ny våg av botaniskt
utforskande över stora delar av landet. Anders samlade botanikintresserade och katalyserade en
enorm floristisk kunskapsuppbyggnad i länet. Inventeringen av Hälsinglands flora var snart i full gång och följdes så småningom av Gästriklands flora. Anders var duktig att knyta kontakter och delade frikostigt och outtröttligt med sig av sina kunskaper och iakttagelser. Han såg naturens form och skönhet överlägsen människans verk. Alla detaljer var intressanta och värda att uppmärksammas.
Man förbluffades över hans gränsöverskridande iakttagelseförmåga som rörde allt från hur älgen
betar majbräken till markens frostformationer eller färgen hos vissen ängsfräken. Här fanns också en konstnärlig blick som fångade detaljer och dolda skönheter i växtvärlden. Under senare år fångades det mesta med kamerans hjälp men hans viktigaste verktyg var pennan.
Mycket antecknades i fält och summerades snabbt till tryckt text som bland annat fick sitt utlopp i
föreningens tidskrift VÄX. Sedan tidningens först såg dagens ljus 1983 har han skrivit 312 artiklar och jag kan inte minnas ett nummer utan en artikel av Anders Delin. Han uppmärksammade detaljer i växternas uppbyggnad som inte beskrivits tidigare t ex skottbyggnaden hos braxengräs eller skillnader i bladens orientering bland de norrländska skogsgräsen. Mängder av sådana iakttagelser har samlats i Hälsinglands flora ett verk som han slutförde under sina sista levnadsår men som han dessvärre inte hann se utgiven.
Botaniken var sedan barnsben ett genomgående tema i Anders liv men hans största gärning är som naturvårdens okuvlige förespråkare. Han engagerade sig först för hotade älvsträckor. T ex den 12 mil långa och till vattenkraftutbyggnad dömda Voxnan. I ett tillsynes hjälplöst underläge lyckades han, tillsammans med ideella organisationer, med sakliga fakta och otaliga skrivelser (däribland en grundlig inventering av Voxnans botaniska värden) övertyga myndigheter och kommuner om att älvsträckan borde förbli outbyggd. Striden om Voxnan pågick under hela 1980-talet.
Kampen för skogen blev längre och mer krävande. Arbetet med Hälsinglands flora måste under lång tid läggas åt sidan. Han initierade nätverket Skydda skogen, arrangerade årliga ”forskningsresor till naturvårdens utmarker” i Norrlands inland och reste landet runt och föreläste om naturskogens värden och ett skogsbruk som inte är hållbart. Han tog strid för naturskogen och stod främst i ledet i debatten mot skogsnäringen. Genom en aldrig sinande ström av debattartiklar och bemötanden i pressen uträttade han oerhört mycket för naturvården i skogen. Genom hans försorg står skogen fortfarande upprätt på många platser där avverkning hotade. Utvecklingen inom industriskogsbruket där natur ersattes av sargade hyggen och plantager satte i längden sina spår i naturvännen Anders Delin. Tonläget blev med åren hårdare och föraktet mot industriskogsbruket allt tydligare. Den bitterheten hade man gärna besparat honom. Hans samlade gärning för naturen och skogen är både omfattande och bestående. Saknaden efter en vägvisare som kände skogens alla väsen till namn och form delas av hela vår förening.
För Gävleborgs Botaniska Sällskap
Peter Ståhl